Jag anser att WW3 startades som det "Kalla kriget",  i slutet på 1940-talet.
Se t ex National Security Council (NSC) "programförklaring"; NCS 68 från
1950, ett dokument som undertecknades av Truman, om att Sovjetunionen var
huvudfienden och att alla anträngningar måste göras, inte minst atombomben
skulle användas som hot och avskräckning,  för att förgöra denna stat. Detta
krig har sedan dess förts i en mängd länder runt om i världen. Se Blum;
"Killing Hope" och Vidal: "Perpetual war for Perpetual peace" för listor
över många (jag tror inte deras listor är kompletta(!)) av dessa
krigsyttringar. Krigen har varit "fullskale"-krig som Vietnam och Korea och
lågskaliga som Nicaragua och Grekland  för att bara nämna några få. Och
massor av andra fientliga handlingar dessemellan.
Jag ser 1900-talet som "antikommunismens" århundrade. En beskrivning av
elitens kamp mot framväxande demokrati.
Den tidens elit såg vid skiftet 1800/1900-talet och framåt, den framväxande
demokratiprocessen, som verkligen inte enbart var en
socialistisk/kommunistisk verksamhet som ett livsfarligt hot.. Detta "hot"
tog sig bl a uttryck som frikyrkor, fackföreningar, nykterhetsrörelser,
folkliga idrottsrörelser, kvinnlig rösträtt mm utöver framväxande av flera
liberala och andra politiska rörelser. Många inom eliten uppfattade detta
som "kaos" (se Bernays "Propaganda":).
Allt detta uppfattades som ett hot mot den dåvarande elitens makt över
samhället. Se Alex Carey;"Taking the risk out of democracy" för en bra
beskrivning av hur näringslivet i Australien och UK motarbetade detta hot.
Se Elisabeth Fhones-Wolfe;" Selling free enterprice" för hur näringslivet,
motsvarigheten till vårt Svenskt Näringsliv,  i USA systematiskt motarbetade
fackföreningarnas framväxande i USA. Även Svante Nycanders;"Kriget mot
fackföreningarna" är en bra bok om detta.
Ur propagandasynpunkt är det mycket svårare att skapa avsky för nykterhets-
och idrottsrörelser än för politiska partier. Således är "antikommunism"
mycket bättre än anti-något annat.
John Dewey skrev om den tidens (samma som nu) elit att; "politik är den
skugga som näringslivet kastar över samhället".  Redan  "the founding
fathers" hade konstaterat att detta med att alla skulle ha en röst skulle
skapa en "Beast" dvs folkets/majoritetens makt över eliten.
Jag ser det som att det är bakgrunden till det som numera kallas
"antikommunismen", ett samlingsnamn på allt motstånd mot en verklig
demokrati.
De medel som eliten kan ta till är Våld, Lagstiftning och Propaganda.
Våldet kan en demokrati(?) som USA lättast ta till utanför sitt lands
gränser. Där är krig ett vanligt och ofta använt medel. Inom landets gränser
är lagstiftningen, som nu the Patriot Act; och propagandan de mest
användbara. Lagstiftningen, t ex att det blir kriminellt att inte ha en fast
adress, visar många exempel på hur eliten skyddar sin makt och
minskar/diskriminerar de demokratiska rörelserna. Norrmannan Niels Christie
har studerat hur stater(eliter) lagstiftar  för att bevara sin makt.

Våld och lagstiftning har den inneboende nackdelen att den "slår till" först
när skadan redan är skedd. Strejken eller upproret har redan startat.

Därför är propagandan det överlägset bästa sättet. När det gäller
propagandan och dess makt kan man skriva mycket. Jag kan återkomma till
detta.
Nu väljer jag att nämna Edward L. Bernays standardverk; "Propaganda" från
1928. Finns i nytryck sedan några år efter att ha varit borta från
bokhyllorna i svenska bibliotek. Bör ses som ett gott tecken.

Således ser jag diskussionen om oljan som ett speciellt skäl för att starta
det tredje världskriget som delvis en skendebatt. Eliten har alltid använt
och kommer alltid att använda verkliga eller påhittade orsaker för att utöva
påtryckningar och våld mot dem de väljer ut. Motståndarna kommer att
demoniseras och vara "kommunister", "Terrorister" eller "Oljekramare" (om
man nu kan tänka sig några sådana). Eliten har alltid velat ha full kontroll
över alla jordens resurser.
Att peak oil är en kuslig realitet är jag övertygad om. Jag tror inte att
det spelar någon större roll om det rör sig om två, fem eller femton år.
Konsekvenserna för oss alla blir mycket obehagliga. Jag tänker ofta på
Barbara Tuchmans bok "Road to folly" om hur stora organisationer som
Katolska kyrkan, England och senare USA trots överväldigande fakta fortsatte
en katastrofal politik när det gällde Peterspenning, de amerikanska
kolonierna och Vietnamkriget.
I samtliga fall förlorade dessa organisationer sin hegemoni/maktställning.
Peak oil kan vara ett exempel på en sådan process. Det verkar ju som om USA
trots att de har en "Oljeregering" inte har tagit Peakoil på allvar. Man
verkar inte göra inte mycket för att förbereda för en framtid med minskande
oljetillgångar.
Kan det vara så att Bushregimen inte kan tänka sig en värld utan olja?
Väntar de att världen slutar/stoppar när Bushs mandat går ut?
Efter oss syndafallet?

Och eliten kommer att använda våld, lagstiftning och propaganda för att
förmå oss att vara lydiga och inte störa deras planer.
För mig är det olika grader av det nu minst 55-åriga tredje världskriget.

Hälsningar
Jan-Olof